Tåget var i tid, men det var fullt. Folk fick sitta på golvet. Det var emellertid en trevlig konduktör som jag kände igen.
-Hej-hej-, är du ute och åker tåg igen? sa pendlaren till höger om mig när den glade konduktören kom förbi.
Träffade Katarina från biomedicinska på centralstationen och det var uppiggande. Men sedan fick jag skynda mig för att hinna till spårvagn nummer två. Den blev dock stående i tio minuter vid Ullevi Södra för vagnen framför hade fått stopp.
Var ensam på tidskriftsavdelningen. Gick igenom en massa knepiga tidskrifter som det bara fanns en eller två av. Till exempel ett par med SUNET-adresser och några om parapsykologi.
Men vi kunde varit i London idag. Om jag inte hade fått den här gallstenen. Det är väl inte så farligt men det onda kommer och går.
Minnen, vackra minnen. Två år efter Englandsresan var vi gifta. Om vi åker igen tar vi inte Ryanair utan bokar med Airtours.